Årets hittills bästa popteve var när Guillemots Fyfe Dangerfield, i Jonathan Ross talkshow för ett par veckor sen, tog nya "Get Over It" på en skyffel och öste ner den i ett patetiskt skitdike; fullständigt förstörde den med sin absurt uppskruvade, överstyrda gitarr. Det lät skit på ett sätt som talkshow-popteve aldrig annars tillåts, det vara bara ett okontrollerat larm och en fantastisk surjävlig refräng, och det var givetvis helt kongenialt med låtens kärnfras: "This is MY side of the story."
Det var magiskt.
Albumet "Red" låter i princip tvärtom, här står musiken under superkontroll i en övergödd ljudlabyrint. Det är uppgraderad åttiotalism som sträcker sig mot samma nygamla upplysta himlar jag själv sträckt mig efter så många gånger i tidigare liv… det är ett slags uppblåsbara omtolkningar av Talk Talk, Danny Wilson, Blue Nile... och det är som om det var 1985 och The Associates och Yellow Magic Orchestra gått samman för att bräcka Simple Minds glittrigaste kommersialism, och lyckats gena tjugo år framåt i tiden i stället.
Här är "Clarion", en i raden av skivans skamlösa bombastiska nostalgi-picknickar:
5 kommentarer:
Ja, en oväntat bra platta, men har rytmsektionen lyssnat på Nine Inch Nails eller vad fan? (Gäller inte "Clarion", men några andra spår).
Ja, framför allt basljudet är, emellanåt, ett litet mysterium. Men jag börjar uppskatta det som del av helheten.
aldrig hört talas om - I like.
min guilty please är att jag VERKLIGEN gillar SimpleMinds.de har bytt oerhört ycket för mig. tragiskt hur de utvecklats. de är där uppe på min topptio vad gäller konstverk alla kategorier jämte Smultronstället, Bladerunner, Tordyveln flyger i skymningen
Hade helt "tänkt bort" Guillemots, tyckte de var lovande men inte mer på de första två albumen, men detta är verkligen bra. Har lyssnat mer på hela "Red" nu och det finns mycket som får mig att tänka på China Crisis och sånt... fast betydligt bättre. Din liknelse med YMO/Associates hamnar nära min känsla också. Tack för tips.
Simple Minds var kanonbra fram tills dess att Derek Forbes lämnade dem. Hade de lagt av då så hade de haft välförtjänt gott rykte idag. Tyvärr hjälpte det inte att han kom tillbaka.
Men det här var en lovande låt (när triolskftet kommer in före slutfejden skrockade jag högt för mig själv). Har också dömt ut Guillemots efter att förra plattan inte fäste alls, men går man till Amazon så ser man att folk som köpt den här också inhandlat årets fortfarande i särklass bästa platta (Elbows fjärde) och The Last Shadow Puppets som är helt okej. Ännu mer lovande.
Skicka en kommentar