Associationslek på svarta tangenter

Jag kan inte höra Ian Durys “Wake Up and Make Love With Me” utan att tänka att Chas Jankel snodde piano-intro-idén från en annan “wake up”-låt, nämligen “Wake Up Everybody” med Harold Melvin & The Blue Notes. Visserligen är det en simpel gammal kliché, att spela i “cirklar” på harpa-vis över enbart pianots svarta tangenter, men cirklarna är liksom likadant dimensionerade, och båda låttitlarna börjar med orden “wake up”, så jag har alltid föreställt mig att Jankel lekt en liten associationslek där.
Men det mest fascinerande med min egen tankelek i det här fallet är att jag alltid lurar mig själv med tidsperspektivet. Jag föreställer mig gärna att Jankel hade samma förhållande till Melvin-plattan som jag själv – men jag var 13 år när jag köpte Ian Dury-LP:n i Wessman & Petterssons nyhetsback i Visby; medan Melvin-LP:n var ett typiskt vintage-köp, många år senare, överprissatt och med “VG-”-etikett på det tummade omslaget.
Jankel, däremot, lär ju inte ha suttit och konnässerat vid sin samling av golden oldies i det här fallet. Faktum är att Melvin-LP:n “Wake Up Everybody” släpptes 1975, bara två år före “New Boots and Panties”. Och med tanke på att Jankel satt och filade på Dury-låten minst ett år tidigare var alltså Melvins “wake up”-låt helt färsk vid det tillfället.
Sett ur detta perspektiv inser jag att Jankels halvplankade intro kanske inte ens var medvetet, även om det verkligen var Melvin-låten som lurade i bakhuvudet.
Okej, så här låter alltså Jankels Dury-intro:



Och här nedan kommer hela den underbara Melvin-låten. Älskar, älskar, älskar den. Versen är så otroligt vacker, sen skär refrängen in som en solvarm träkniv genom smöret, och efter ett par såna turer, efter exakt tre minuter, svänger låten ut på spurtsträckan med en fyra minuter lång, två ackord simpel, tour de force.