6.4.08

Jag ljudsatte en dröm jag hade om händer…


Det här är en av mina egna låtar. Har hållit på i flera år med ett album under gruppnamnet Star Musical men inte orkat eller hunnit knyta ihop säcken.
Nu är det väl i alla fall tänkt att skivan ska kunna komma på Bendi Records inom några månader. Det blir väl nåt på myspace och kanske en värdig, dedikerad hemsida också.
Tills dess portionerar jag ut några av låtarna här, för skojs skull. Säg gärna vad ni tycker!

22 kommentarer:

Anonym sa...

Hade visserligen hört gamla Biljardakademin men det här var smått chockerande bra. Vem sjunger?

Anonym sa...

nevermind, googlade och fann Peter Gardiners namn, och Jan Lundqvist, fd Webstrarna.

Anonym sa...

Underbar låt, Kjell.

Anonym sa...

Heavenly! Får man fråga vad den heter? Vill tagga den i iTunes...

Anonym sa...

Visste inte att du gjorde musik - cool! Låter som Residence goes Steely Dan. And that's a komplimang, b t w. Slå mig inte, men anar lite soul-Scocco också. Jag hade en kul erfarenhet, en snickare gjorde några grejer här hemma och jag satte slumpmässgit på nån skiva, och snickaren sa träffsäkert "är du inte lite för ung för Roddy Frame"... Jag har aldrig haft en så kul konversation med en hantverkare (och han gjorde en utmärkt specialbyggd vinpryl dessutom) - gitarren i din låt fick mig att tänka på en av de där låtarna, Stray tror jag den heter på en Aztec Cameraskiva. Förresten, antar att ni är inbokade på Parkinson?

The Till

Anonym sa...

Jesper, Parkinson har gått i pension, anar jag en pik..? Residence-musik it is.

Prehab: Låten heter "Hands". Texten skrev jag strax innan jag startade Weirdscience, och där finns beröringspunkter, om man lyssnar på andra versen...

Anonym sa...

Jamen det här är ju världsklass. Tar du inte din musiktalang på allvar eller vad är det frågan om.

Anonym sa...

Peter, talang kommer man tyvärr inte så långt på. Inte om man, som jag, är en hängiven soffliggare.

Anonym sa...

nej, nej - herregud - jag gillar ju Parky. Michael Bublé (el vad han heter) slog väl igenom där, det var det jag menade - Parky är en perfekt trampolin för "mogen" musik, även om Bublé är väl typ 14 år, jazzpopens svar på Pinks. Det enda som inte föll mig helt på läppen var arren av Scoccokörerna, kanske. Har du hört Steely Dan? Om inte, lyssna! And that's an order. Jag var helt beroende av dem, jag anar lite Steely här - fast glittrigare. /theTill

Anonym sa...

Har jag hört Steely Dan... Jag önskade mig, och fick, "Aja" i julklapp när jag var 13 år, så med en liten, liten gnutta mer missanpassning här i livet hade jag blivit en Steely Dan-autist.

Synd att du inte gillar körerna – albumet är inpyrt i såna...

Anonym sa...

Det här var tyvärr ganska pinsamt. Får dåliga 90-talsvibbar.

Anonym sa...

Fin mix av easy listening-r&b och Steely Dan, men det blir starkt personligt ändå tack vare sångrösten och de snygga harmonierna. Är hela albumet i samma stil? Kan du inte ge smakprov på något uptempo också?

Anonym sa...

Spelar ni live, förresten?

Anonym sa...

Yessss, lite hederlig bashing, nu är den här bloggen på riktigt! Tack, Axel.

Elin, vi är inte längre en fungerande grupp, det här är snarare ett engångsprojekt vars enda riktning och raison d'etre är mitt låtskrivande. Jag har svårt att karakterisera albumet, men ska portionera ut några spår till här så småningom. Är det ok med midtempo..? Uptempo-låtarna lägger upp 90-talsstraffsparkar för Axel, jag vågar inte...

Anonym sa...

KJELL, jag blir helt rörd av det här. Texten, sången, stråkarna, och mest av allt det där tonartsbytet i slutet av varje vers. Vilken kvalitetspop. Sluta smyga! Fast det känns som de där congas eller vad det är som kommer in efter halva, borde mixas bort, eller ner. Enda smolket i bägaren.

Anonym sa...

Fantastiskt!

Har för mig att jag såg något av Uffe whatshisface, sångaren i Dr Kosmos, förklara hur pass mycket svårare det var att komponera musik jämfört med att skriva en recension. Så naturlig följdfråga blir givetvis; hur mycket jobbigare/svårare var det att skriva detta stycket jämfört med att recensera Case?

Anonym sa...

Pinsamt nog var det mycket jobbigare att recensera Case än att skriva den här låten... även om det förra tog en timme och det senare tog några månader. Det finns ingenting i låtskrivandet som är krävande, annat än rent tidsmässigt.

Hur som helst - träffsäkert med Case Woodard! Vi började faktiskt spela in den här låten redan i slutet av 1990-talet och jag var väldigt inne på att mixa den avancerade harmoniken med just den där R&B-minimalismen.

Anonym sa...

Förlåt om du blev ledsen Kjell. Du får jättegärna fortsätta med din musik.

Många kommenterar texten, vilken jag inte hört. MEN fixa fungerande text OCH fungerande MUSIK, så blir det SÄKERT great. Jag LOVAR!

Anonym sa...

Tack än en gång, Axel, för att du bidrar med kommentarer – var och en efter sin egen förmåga!

Anonym sa...

Snygg låt! Men är det inte något i refrängen som låter stulet från signaturen till "En röst i natten", som gick i svensk tv typ i början av 90-talet?

Anonym sa...

Absolut, jag minns att jag tänkte på En röst i natten-ledtemat när jag lekte med ackorden i refrängen.

John Eje Thelin sa...

Kanonbra här också, om jag fick påverka det hela det allra minsta skulle jag klara mig kanonbra utan att höra sångarens ofta häftiga inandingar. Fast i övrigt...fan, det är slickt som fan utan att vara substanslöst, och det är ju bland det allra svåraste som finns.