"Everything would be so nice and easy, only if I could be with you bi-weekly…"
För den oinvigde, för den som går i gång på helt ny musik som hyllas av kritiker fast den bara låter som en blek, klantig kopia av Appaloosa, är det ofta chockerande att musik kunde låta så här 1969:
Modesnygg melodiös barockpop med avantgarde-instrumentala inpass, orkestreringar som är både easy listening och americana, elektroniska prepareringar som många tror uppfanns när någon formulerade ordet "folktronica" första gången, plötsliga urbana texter och lounge-effekter mitt i en dröm om ett lantligt studio-utopia…
Låtskrivaren och sångaren John Compton var bara 19 år, här. De första låtarna skrev han med cellokillen i bandet när de var 17, gick på internatskola och fascinerades av hur Beatles och Stones tog in klassisk musik i framför allt stråkarrangemangsform.
Men deras LP, en av mina favoriter bland Al Koopers produktioner, är så mycket mer snygg storstad än Stones, den ekar av Jimmy Webb och låter mest av allt som en halvläst John Updike-pocket kvarglömd i en hotellbar… som en nittonåring som plockat "Marry Me" ur mammas bokhylla och fantiserat om vuxen medelklassalienation i väntan på att bandkompisarna ska dyka upp.
Just nu, för att få ut bara lite fri egentid ur en helg som varit överfull av familjeprojekt och extraknäcksdeadlines, lyssnar jag alltså på "Bi-Weekly", arrangerad av Laura Nyro-producenten Charlie Calello men totalt kontrollerad av Comptons varma vision av halvvuxen kärlek. Tror jag ska lyssna lite på John Comptons solo-LP "To Luna" också, från 1971-72 nånting, som låter som han klivit raktigenom Updike-boken och kommit ut på bohemlandet på riktigt. Dock utan att ta av sig solglasögonen han köpt på Manhattan.Två helt sagolika skivor, som båda fått cd-releaser rätt nyligen.
Lyssna på "Bi-Weekly" här:
6 kommentarer:
Och det bästa är att man kan få Appaloosa för 80 spänn inkl frakt från Amazon. Köpa skivor idag med stark krona är lika roligt som det var att åka till London på 70-talet när pundet var nere i 8 kr och resväskan kunde fyllas med vinyl. Då när man vågade chansa. Tack för tipset.
Det vore mycket trevligt om man kunde få höra smakprov. Särskilt när det handlar om musik jag aldrig hört men som låter fantastisk på pappret, så att säga.
Möjligen är jag lätt/svårt mp3-blogg-skadad.
Jag kommer att börja inkludera mp3-länkar till varje inlägg, ev. i form av flash player-fönster. Hyfsat snart. Och "Bi-weekly" kommer jag absolut att lägga ut i efterskott.
Tack för tipset! Han sjunger ju ibland som Colin Blunstone, ibland som John Phillips.
Kjell, man tackar und bockar!
Här kan man fixa en bra "spelare" att lägga in på bloggen: http://www.audioblog.com/
Skicka en kommentar