Martin Fry var en jättefin femtioåring i tunn blond dandylugg och ljusrödrandig vit börsmäklarskjorta i BBC-serien "Pop on Trial" nyligen, och han sa massor av bra saker om 1980-talets lyxpop, så jag var från början ett lätt offer för en ABC-comeback-skiva.
Och så kom den, "Traffic", i ett jättefint omslag också. Jag var övertygad om att albumet var av en helt annan klass, och relevans, än de vanliga Duran Duran-comebackerna.
Jag hade skitfel. Skivan är svårt menlös. Det är inte värt att förklara närmare, ville bara få ut någonting av värde av ett poänglöst skivköp, så ni kan ju kika ett par sekunder på framsidan av konvolutet...
Som soundtrack lägger jag in nåt helt annat, ett verkligt mirakel från ett verkligt (tidigt) 1980-tal, "Electric Spanking of War Babies" med Funkadelic. Jag älskar hur melodin ligger flätad mot synkoperna i låtens första del. Varför gör inga åttiotalsdandycomebackgubbar såna här grejer i stället för låtsaslyxmuzak för Bondfilmer som inte finns?
3 kommentarer:
Very Malcolm Garret, nästan lite Peter Saville vibes i formgivningen.Synd med Mr Fry - Lexicon of L var en bra skiva. Svårt med comebacks, Scritti Polittis senaste gillade jag t o m bättre än deras gamla mtrl - lyssna på den!
F-delic ... George Clinton, va? Värdelös på funk. Maggots in the brain sägs vara en klassiker.
håller med - Scritti (Lokkos Årets Album förra året f ö) är fantastiskt bra och väcker också nyttiga frågor om det verkligen är just lyxfunk som "80s-gubbarna" ska göra. funk ska nog vara ungt.
Gubbfunk kan visst funka! Was (Not Was) nya är helt ok.
Skicka en kommentar