18.1.09

Pop som lyfter från flygplatser


Nu finns ingen återvändo. Hälften av allt jag hasplat ur mig på Twitter på sistone har varit något slags mikro-musikkritik – det är uppenbart att jag har ett behov av att liva upp den här bloggen igen.
Veckans stora kick för mig har varit Loney Dears nya ”Dear John”, och i synnerhet inledningsspåret ”Airport Surroundings”. Som, lustigt nog (med tanke på titeln) får mig att minnas The Motors mästerverk ”Airport” från 1978. Det är samma slags hastande, brådskande melodi över en startbana av ackord efter ackord efter ackord; ackorden vandrar nedåt medan melodin är på väg upp – och så plötsligt lättar den från marken med fantastiska falsetter.
I The Motors-låten faller de in i refrängen, Loney Dear vågar avvakta längre, ett par minuter in. Effekten är ett mitt-i-låten-lyft som per definition överträffar ens förväntningar och skapar den där känslan av att ”måste spela den igen”, eller närmare bestämt ”måste få känna lyftet igen”.
Alltför få popkompositioner har den kvaliteten: att man ännu efter en minuts lyssning inte har en aning om att låten kommer att vara i himlen efter två minuter.

2 kommentarer:

Daniel sa...

Åh, "Aiport" är en så fin låt - nästan lika fin som "Forget about you". Hursomhelst, jag tror att jag får svälja mina Loney, dear-antipatier och ge "Dear John" en chans.

Tatti sa...

Ja det var ju inte dumt alls, får nog också svälja mina Loney, Dear-antipatier.